"no matter how many miles stand in between, in my heart is were you'll be"
Jag är så trött att jag skulle kunna somna på tangentbordet och sova i hundra år. Eller i alla fall känns det så. Jag har varit så äckligt trött de senaste veckorna. Det är mycket stress i skolan nu och jag kan inte sova ordentligt. Jag behöver åtta timmars sömn för att inte vara helt groggy dagen efter, men nu för tiden räcker inte det eftersom jag sover så himla dåligt. Skönt att det bara är en vecka till lovet, och då ska jag ju åka till Turkiet! Ska bli så himla skönt! Fast det är en massa skolarbete, nationella prov och redovisningar och grejer som ska göras i veckan, så det är bäst att göra som Usain Bolt och gänget: ge allt tills man är över mållinjen.
Jag har suttit och tagit det lugnt framför datorn med Christ Daughtrys ljuva stämma sjungandes ur högtalarna (därav den något udda rubriken). Deras nya album har spelats flitigt sedan det kom ut för några månader sen. Big love! ♥
Nu ska jag gå och borsta gaddarna och sen bums i säng. Tangenterna börjar dansa samba framför ögonen på mig så det är nog hög tid! Börjar inte förrän elva imorgon så jag hoppas på en lång och skön natts sömn.
Puss och godnatt! :)
fotbollssken och solboll
Tyvärr börjar denna underbara dag lida mot sitt slut. But wait. This is not the end. It's not even the beginning of the end. In fact, it's just the end of the beginning. Dessa smarta ord kan jag inte minnas vem det är som diktat. Allt jag vet är att dom passade väldigt bra in i just detta inlägget. Jag menar, det är snart slut på denna dagen, men denna dagen är bara början på en låång och härligt vår och sommar! (Pluspoäng för att vara poetisk och ovanligt positiv?!?!) Egentligen har jag gjort väldigt väldigt lite idag. Jag gick upp tio (egentligen nio, och tro mig - det kändes!) och åkte iväg vid halv tolv för att spela mach. Det var träningsmatch mot Helsingborg, i Helsingborg, och med resa tur och retur, match och all dötid innan och efter tog hela kalaset närmare sex timmar. Med tanke på att jag bara stod ena halvleken så känns det som om denna dagen bara flugit iväg. VART TOG TIDEN VÄGEN, LIKSOM?! Men än är den inte slut, då en fågel viskat i mitt öra att det är våffeldagen idag. En annan fågel (min mamma-fågel) har viskat att det ska firas med något så överraskande som VÅFFLOR! Hon sa att det skulle bli ikväll, och jag tror bestämt att när klockan är halv åtta så kan man kalla det för kväll, så nu ska jag ner och se hur det går med de frasiga små underverken.
Det är inga våfflor, jag vet. Men däremot är det rosa amerikanska pannkakor, ifall någon mot förmodan skulle missat det. Sånna tyckte jag att jag skulle ha med mig när jag åkte till Bakken med ett gäng kompisar i somras. Gyllene tider det, alltså...
"du är nog den, som jag borde vara hos..."
Men nu är jag här i alla fall! Igår träffade jag Alice, och vi drog upp i stan efter skolan. Det blev en glass och vi kikade runt i lite affärer, innan vi åkte hem igen. På kvällen blev det myspys med film i våra ziperaller. Vi såg Remember Me, en av mina absoluta favoritfilmer! Framåt elvatiden åkte vi hem till våra respektive pojkar för en natts sömn. Vaknade upp vid tio-tiden och kom hem vid tolv för att åka iväg och köpa present till Johan, som jag ska hem till.. TYP NU! Jag måste skynda mig ju! Ska möta Elli och Lisa om 20 minuter, och jag vet inte alls vad jag ska ha på mig! Dessutom ser jag ut som en sömntuta eftersom jag spenderade timmarna mellan halv tre och fem sovandes i Dennis säng. En trött tjej här, kan jag lova! Nåja, jag får väl ta något så ovanligt som mina svarta byxor och rota fram en tröja. Och spackla på lite smink så jag ser levande ut.
men hörrni, nu måste jag rusa! Ha det braaaa! :)
Jag och Alice förra vintern. Aldrig en tråkig stund med henne! ♥
appropå tatuering...
Vad skulle ni tycka om jag en dag visade upp min rygg och den såg ut så här? 
Vilket jobb! Vilken smärta! Att tatuera mellan skinkorna kan inte ha varit nån njutbar massage, precis... Dock måste jag säga att den var häftig. På sitt sätt.
tattoologist
Jag har länge varit helt säker på att jag ska skaffa ett par stycken när jag blir stor. Ja, kanske inte en örn över hela ryggen eller så, men på armen bland annat. Sen skulle jag kanske vilja ha en på revbenen med. Problemet är bara att jag inte vet vad ännu. Jag vill att den ska vara personlig och verkligen betyda något så jag inte bara tatuerar in en badboll i brist på annat. Men det är några år kvar innan jag ens får tatuera mig så jag behöver inte bestämma mig nu.
Fast ni som känner mig vet att jag redan har en liten filur på foten. För er som inte känner till storyn är det så att jag alltid haft en helt rund pigment-fläck på foten. Mamma brukade rita dit ögon och mun så att det blev en smiley, och en dag sa hon att när jag blev stor kunde jag ju tatuera in det det så vi slapp rita dit det. Det förslaget naglade sig fast i mitt huvud och förra året gaddades en liten smiley in på min fot.
Nu har jag väl lite dubbelmoral, eftersom just den tatueringen kanske var lite "i brist på annant". Men pigmentfläcken kommer ju alltid vara där oavsett om den är tatuerad eller inte. Dessutom tänker jag alltid på mamma, som alltid försöker se allting från den ljusa sidan, när jag ser den. Det är något jag behöver lära av, så den kanske inte var så mycket "i brist på annat" i alla fall.
Tyvärr blev den lite "kladdig" eftersom vi inte gjorde den på en seriös studio, då en sådan aldrig skulle gått med på att tatuera på en minderårig (inte ens med målsmans tillstånd). Tror jag får fixa till den när jag fyllt arton.
Här är lite andra tatueringar som jag fastnat för
De fyra nedersta bilderna har jag tagit från http://rodeo.net/tattoologist/
The winner takes it all...
När jag kom hem blev det en varm dusch och nu sitter jag och kollar på Gladiatorerna på TV4 Play medan jag väntar på att middagen ska bli klar. Missade ju det igår, och Gladiatorerna är ett av de få programmen som jag verkligen inte klarar mig utan! Jag följer det slaviskt, även ifall det är sjukt töntigt med muskelpaket som springer runt i läderbikini och bröstar upp sig som om de äger världen. Men det är bara såååååå kul när utmanarna sätter dit dom. Hela jag bubblar av skadeglädje. Hehe...
Bild från när brorsan var och spelade Gothia Cup förra sommaren
Morsning korsning!
Jag känner redan att jag kommer somna tidigt ikväll. Eller i alla fall så kommer jag att vara redigt trött, sen får vi se hur duktig jag är på att läggga mig tidigt. Det är liksom det som brukar vara det svåra. Ni undrar varför kanske? Joooo, det vet jag att ni gör! Jag var iväg på Strandbaden igår med några kompisar. Vi kom dig efter en och en halv timmes jävla bussresa. Jag blir väldigt sällan åksjuk, men så klart blev jag det igår (nu har jag i alla fall lärt mig att inte åka buss baklänges ifall jag ska åka en längre sträcka). Vi hade väldigt kul, även om Mange Makers inte blåste mig av stolen. Det var i alla fall inte sista gången jag åkte dit :)
Jag sitter i min mysiga Ziperall och funderar på att lägga mig igen. Gäsparna kommer med jämna (och täta) mellanrum, och med tanke på att jag ska spela match så borde jag nog se till att jag inte står och gäspar på planen. Fast jag ska samlas om en och en halv timme... Oj oj oj nu blev det svårt. Äh. Jag får sova ikväll istället :)
You see what I mean...? Erkänn att ni gäspade när ni såg hur trött jag är!
Let's try again, shall we?
Men vi kan väl låtsas som om ingenting har hänt (alltså att jag inte har gjort ingenting) och fortsätta där vi slutade. Får se ifall jag orkar hålla tempot uppe, som innan. Hoppas det, för det är faktiskt kul att skriva och hålla på, och det är ännu roligare att läsa flera år gamla inlägg. Typ som en dagbok ju! I feel so clever sometimes!
Jag sitter och lyssnar på älskade Paramore blandat med lite Daughtry, as we speak. Hela jag skriker efter en dusch efter dagens lilla ansträning ute i löpspåret, så får väl se till att göra något åt det snarast möjligt. Efter det blir det tråk-göra: plugga till prov och redovisning på måndag och försöka spränga bort berget med kläder som växt fram på golvet. Tyvärr kan jag nog inte ta hjälp av Alfred Nobels världsberömda uppfinning, utan helt enkelt plocka upp kläderna från golvet och vika in dom i garderoben.
Nu borde jag verkligen hoppa i duschen!
Åhhhh vad jag vill ha sommar!
